Nu är jag här.
På Hola folkhögskola.
Och allt får äntligen kretsa kring musik, dans, show, teater, möten och skapande!
Vägen till Hola har för mig varit både slingrig och kuperad, med många olika miljöer passerande bredvid.
Jag har mina rötter i Höör, i Skåne, och började där sjunga i kör när jag gick i tredje klass. Det skulle dock ta några år innan jag blev riktigt biten och kom att återuppta och riktigt satsa på fenomenet kör och stämsång.
Jag fastnade först för magin med blåsintrument. Bläckblås. Jag började nämligen spela trumpet i fjärde klass. Ett mycket fysiskt instrument som väcker både kropp och själ. Och när jag genom mitt trumpetspelande kom i kontakt med jazzen var det kärlek från första stund.
Förutom musiken har jag alltid fascinerats av människan, såväl kropp som själ, och hade därför tidigt funderingar på att bli psykolog eller läkare. När det var dags för gymnasieval var det därför lika självklart för mig att jag ville läsa naturvetenskapligt program som att jag inte skulle klara mig utan estetiken. Jag valde därför att söka till Lars-Erik Larsson gymnasiet i Lund, en liten friskola med såväl naturvetenskapligt program som musikinriktning. Dagarna fylldes, förutom med fysik, kemi och andra naturämnen, också med danslektioner, körtimmar, gehörskunskap och musikteori. Jag började då också sjunga i Korallerna, en damkör ledd av Eva Svanholm Bohlin.
Det var en tid fylld med massor av utmaningar och möjligheter att utvecklas. Det gällde också att ha en mycket hög ambitionsnivå - på gott och ont.
När det närmade sig studenten var det dags för vårt projektarbete och avgångsklasserna satte, som var tradition på skolan, tillsammans upp en musikal. År 2007, mitt studentår, blev det Sverigepremiär av uppsättningen Back to the 80's, och jag spelade karaktären Cyndi. Den "tuffa tjejen på skolan".
Att göra musikal var det roligaste jag varit med om. Jag föll direkt för alla element, sång, dans och skådespel, och upplevde samarbetet, i ensemblen och mellan Alla involverade grupper som ett fantastiskt fenomen!
Jag lämnade sista förställningen med ett hugg i bröstet, och med en längtan och en vilja att få göra alltsammans igen!
Då jag tagit studenten sökte jag mig till Komvux för att läsa in kurser jag behövde för att ta mig in på läkarprogrammet. Under tiden jobbade jag som lärarvikarie på kommunens skolor. Mest jobbade jag på högstadieskolan Ringsjöskolan, som behändigt nog låg i samma byggnad som Komvux.
För att få mitt musikaliska behov tillfredställt under tiden startade jag en nybörjarkör för unga vuxna och praktiserade där vad jag lärt mig under gymnasiet i fråga om arrangering, sångteknik och körledning.
Väl klar med studierna på Komvux sökte jag mig till flera musikaliska och showinriktade utbildningar, t.ex. Showlinjen i Bjärnum, men jag sökte också till landets alla läkarutbildningar.
En sommardag, när jag gick och jobbade i hemtjänsten, ringde det från Umeå universitet. Jag var antagen!
Det var bara för skånetösen att rycka upp rötterna och flytta norrut för att kunna garantera sig en plats på läkarutbildnignen. Och det är en resa jag är mycket glad att jag gjorde.
Emellertid var jag inte riktigt redo för de tunga studierna än, och så snart första året var till ända började jag känna en längtan till något annat. Jag ville fortsätta den musikaliska resan!
Jag hade, sen jag kom till Umeå, engagerat mig i alla möjliga musikaliska och sociala sammanhang, för att bygga nya kontaktnät och hitta ett, eller flera, musikaliska forum jag skulle kunna utvecklas och uttrycka mig själv i. Jag var mycket angelägen om att min studietid skulle bestå av lika mycket skapande och estetik, glädjeämnen och personlig utveckling som studier. Jag fann både fina vänner och utvecklingsmöjligheter i Umeå Studentkör, under ledning av Tomas Pleje (artikel om Umeå Studentkör i studenttidningen Vertex). Jag hittade också nya utmaningar, som både sångare och musikarrangör, i en á capella-kvintett, medverkande i först Medicinarspexet, och senare Umespexarna. Jag fick också fortsätta att spela trumpet i den eminenta studentorkestern Snösvänget. Men då jag hade börjat känna hur studiemotivationen börjat tryta kändes tillvaron otillräcklig och min längtan efter en enbart musikalisk och skapande tillvaro kom att växa sig allt större.
Jag ansökte om studieuppehåll från läkarprogrammet VT 2010 och började mitt sökande efter en folkhögskoleutbildning som jag trodde skulle kunna passa mig.
Jag fastnade bland annat för Sceniskt Förberedelseår på Hola Folkhögskola. En linje där jag skulle kunna få lära mig grunderna och utvecklas inom musikalens magiska trio - sång, dans och teater.
Efter intagningsprov i början av sommaren väntade jag på besked.
Med antagningsbeskedet skrevs de första raderna i ett nytt kapitell i min kära gamla tummade och kantstötta musikbok.
/Maria
